Tack för mig!

Det är dags för mig att sätta punkt! Efter drygt åtta år på Företagarna väntar nya utmaningar. Att summera så många år är både vemodigt och svårt. En sak kan jag dock konstatera: Att det finns så många duktiga företagare och entreprenörer är verkligen något att glädjas åt. Jag har mött många av dessa under mina år på Företagarna. Jag har varit i maskinhallar och i små verkstäder, i tillverkande industrier, hos unga IT-företagare och hos lanthandlare, fotterapeuter och frisörer, mött företagare i kris och de på tillväxtresa, mött de som blivit nekade lån och de som just fått sin första investerare, de som fick avskeda under dåliga åren 2008-2009 och de som tagit modet till sig och anställt sin allra, allra första medarbetare. Stora och små beslut, jobbiga och svåra, enkla och naturliga och allt där emellan…

Alla dessa företagsamma människor som finns i detta land, inte minst i Västra Götaland, gör att jag känner stor tillförsikt för framtiden. FöretagarSverige är fantastiskt. Hur man underlättar och krattar manegen för alla dessa har varit min stora uppgift under åren här. En hel del har vi kunnat hjälpa till med; vår Företagarskola med nyttigt innehåll är ett exempel. Att ständigt påtala de små företagens betydelse till politiker och beslutsfattare genom möten och debattartiklar, är ett annat. Ett färskt exempel är när vi på försommaren kunde peka på att många av våra medlemmar är gravt missnöjda med polisens hantering av brott mot småföretagare. Med hjälp av medial uppmärksamhet och dialogmöte med polisen har vi nu förhoppning om att läget förbättras.
Det dyker ständigt upp nya frågor och vi står beredda att ryta till där det behövs. Att föra de mindre företagens talan, blir allt mer viktigt.
Själv tackar för att jag fått vara med så här långt. Min nya arbetsplats blir fr o m den 19 oktober Högskolan Väst. Som kommunikationschef där hoppas jag bl a vara med och förbättra kontakterna med företagen. Att högskolan levererar rätt kompetens och rätt forskning för samhällsnyttan är avgörande för näringslivet. Ni når mig där på maria.derner@hv.se
Som tf regionchef möter ni framöver Mikael Erlandson som har mångårig erfarenhet från Företagarna. Honom når ni på mikael.erlandson@foretagarna.se
Allt gott!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Brott mot småföretagare måste tas på allvar!

Ingen rättsstat värd namnet kan strunta i en samhällsgrupp. Men det är precis vad som händer med småföretagare. Polisen tar inte brott mot dessa på allvar. Vi gjorde nyligen en undersökning bland våra medlemmar som visar att av de som drabbats av inbrott, anger 6 av 10 företagare att polisen inte var snabbt på plats. Många gånger inte alls, visar frisvaren. Här kunde vi också utläsa att det gått så långt att många låter bli att anmäla inbrott eftersom ”polisen ändå inget gör”. Trots tunga bevis i form av övervakningsfilmer mm.
Igår träffade vi polisen i Skaraborg. Det var ett bra möte och några av de förändringar som nu görs kommer troligen att gynna småföretagarna i regionen. Även om inga nya resurser tillsätts, hoppades polischef Jan Hellnevi att nya dedikerade kommunpoliser ska kunna bidra till att den lokala förankringen förstärks och att samverkan mellan företag och polis då blir bättre. Några ytterligare förebyggande insatser planeras dock inte. Hellnevi hänvisar istället till säkerhetsföretagen för att få information om vad man bör göra för att förhindra inbrott. Något som givetvis är både dyrt och tidskrävande. Småföretagare borde ha samma rätt till bemötande och hjälp som allmänheten. Brott mot företagare kan få långtgående konsekvenser inte bara för företagaren själv, utan också för anställda, leverantörer och kunder. Anställda drabbas av otrygghet, kostnader för larm och övervakning får i slutändan tas ut från kunden, öppettider måste kanske begränsas o s v. Förebyggande insatser som avskräcker tjuven är troligen mer kostnadseffektivt.
De företagare som deltog på mötet pekade också på behovet av att polisen uppsöker skolor för att informera och prata om sin verksamhet – något som ofta gjordes förr. Ett sätt att på tidigt stadium skapa en medvetenhet hos och föra en dialog med ungdomar. Tyvärr bortprioriterat idag. Kortsiktigt besparande men troligen en långsiktig förlust. Ju färre man fångar med dialog och information i tidig ålder, desto fler får man troligen senare hantera i kriminella situationer.

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentar

Vad händer om en miljon småföretagare går i strejk?

Brandmännens riksförbund varslar om strejk. De kräver 15 procents löneökning på fyra år. Jag är inte rätt person att avgöra om kravet är rimligt. Deras jobb är självklart viktigt. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur ett liknande varsel från landets småföretagare skulle te sig. Ingen som skottar snö, lagar rör, fixar trasig el, forslar bort nedfallna träd, budar viktiga paket, städar lokaler, rehabiliterar sneda ryggar eller utför hemtjänst till äldre. Bara för att ge några exempel. Att ge sig själv som företagare 15 procents löneökning skulle innebära ett betydligt högre belopp på fakturan till kunden, vilket i de allra flesta fall är mycket svårt. För att inte säga omöjligt. Nu kan en företagare ta ut vinst med lägre beskattning kanske någon säger. Javisst, så är det. Men i väldigt många branscher skapar förtjänsterna och marginalerna inte möjlighet att ta ut så särskilt hög vinst. I andra branscher är svängningarna stora, förlusterna tar delvis ut vinsterna över tid. Antalet entreprenörer som likt Klarna, Skype och Spotify, skapar fantastiska monetära framgångssagor är trots allt relativt sett få. De flesta företagare verkar i betydligt mer osexiga men ändå väldigt – för samhället- viktiga verksamheter. Delar av vinst måste också plöjas tillbaka i företaget för utveckling och investeringar. Vad vill jag säga med ovanstående resonemang? Ja, inte att det är synd om företagare. För det är det inte. Inte om brandmän heller. Men småföretagare är en grupp som behöver synliggöras mer, hur förutsättningarna ser ut och vilka utmaningarna är. Att känna stöd och medvind i sin omgivning är viktigt för alla, även för entreprenörer. Det menar jag är helt avgörande om vi tänker i banor av att vi vill ha fler modiga personer som startar eget. Det finns nämligen mycket som brinner runt knuten, inte minst arbetslöshet och utanförskap. Saker som inte kan lösas med fler brandmän men väl med fler företagare.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ödestigert när kommunen leker företag

Så var det dags igen! Att kommuner leker entreprenörer och konkurrerar ut sina egna företag på orten är verkligen inte ok! Det är t o m rent farligt. Vilka företagare vill växa och satsa i en ort där man riskerar att få stryk av sin egen kommun?
Denna gång handlar det om Trollhättans stad som går på shoppingrunda. Köpobjektet är friskvårdsanläggningen O2 i Trollhättan som fram till nu legat i privat ägo. Ett objekt som var attraktivt för fler köpare, men där kommunen ”vann” omgången. Beslutsfattarna förklarar att köpet är bra eftersom det stärker det halvkommunala bolagets position på marknaden. Ett nästan pinsam inställning som avslöjar en stor tveksamhet när det gäller tolkning av uppdrag. Det kan absolut inte vara ett kommunalt bolags uppgift att gå in i en bransch, sätta marknadsvillkoren ur spel och därmed riskera privata företagares verksamheter.Tränings- och friskvårdsbranschen i Trollhättan är väl tillgodosedd och ett flertal privata aktörer finns redan representerade.
Spelplanen för offentliga aktörer är en helt annan – med skattemedel i ryggen kan man inte gå i konkurs t ex.
Små företag måste kunna verka och växa på marknaden utan att hindras av offentliga aktörer som på ett konkurrensbegränsande sätt säljer varor. Kommunen måste också bestämma sig: man kan inte å ena sidan säga sig vilja stötta och uppmuntra entreprenörer och småföretagare, och å andra sidan helt ogenerat gå ut och konkurrera med de samma

Dessutom skickar det märkliga signaler till företag som vill växa och investera i Trollhättan. Vad kan vi vänta oss härnäst? Kommer Trollhättans kommun att gå in i fler branscher? Kommer vi framöver att få se t ex kommunala butiker, restauranger och taxibolag?
De små företagen spelar en avgörande roll för tillväxt och arbetstillfällen i Trollhättan och de flesta andra ställen. Kommunen bör ägna tid och kraft åt att förenkla och gynna förutsättningarna istället för att leka företagare med risk för ödesdigra följder.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Trygghetsnarkomanen bygger inte Sverige

För att säkra en månadslön om cirka 22 000 kr behöver en egenföretagare fakturera närmare 40 000 kr per månad (om man har en kostnad på cirka 5000 kr per månad vilket är lågt räknat). Väldigt många som startar upp företag kan inte räkna med någon lön överhuvudtaget den första tiden. Och det kan röra sig om en ganska lång tid – ibland åratal – för att bygga företaget och få in kunder. Men väldigt få tycker synd om företagare – desto fler om lärare och sjuksköterskor (brandmän och poliser är bäst på att tycka synd om sig själva). Sjuksköterskorna slogs hårt för ett tag sedan för att få en ingångslön om 24 000 kr. Anständigt – javisst. Är de värda det? Självklart. Företagare skapar dock resurser i form av skatteintäkter och nya jobb. Utan företagare – inga resurser till sjuksköterskor, brandmän och poliser. Utan företagare – inga nya jobb som räddar samhället ur arbetslöshetens gissel. Men ändå tycker ingen synd om företagare som knappt kan leva på sin lön. Varför? En del av förklaringen ligger säkert i en fortsatt stigmatiserad bild av företagare som kapitalister och penningstinna. Även om bilden sakteliga håller på att förändras finns ändå en föreställning kvar av att företagare klarar sig, de behöver inte hjälp. Det är ju för f-n en del av entreprenörskapet att riska bohaget och besparingarna.
Men i Sverige av idag, när staten och regeringen säger sig vilja gynna företagandet, nya innovationer och entreprenörer – är det då rimligt att så många företagare lever med löner som vare sig poliser, brandmän eller sjuksystrar skulle ta på något som helst allvar? För att inte tala om alla de som ofrivilligt tvingas in i företagandet för att det helt enkelt inte finns någon annan form att driva verksamheten i. Och som inte så sällan levererar tjänster till stat och kommun… kultursektorn är ett bra exempel.
Borde vi börja prata om entreprenörslön under någon begränsad del av uppstartstiden? Och varför är det så svårt att få starta-eget-bidrag?
Jämfört med många andra statliga utsvävningar borde detta vara en rätt säker investering!

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentar

Matchningsanställning- kejsarens nya kläder?

Varje ny regering har behov av att finna sina egna uttryck och sätta ny etikett på något som ofta redan finns eller redan provats i en eller annan form, för att därmed framstå som nyskapande och innovativ. Nuvarande S-regering är inget undantag. Industrikansler och innovationsråd är två exempel. Begreppen andas möjligen något storstilat och högtflygande men känns mest som reliker från förr. Då när folkhemmet byggdes och STATEN försåg oss med de nya idéerna och tryggheten att förverkliga dessa. Men i grunden har det alltid varit den enskilde entreprenören som förser samhället med kreativitet och nyskapande. Ofta ensam, ibland i grupp. Detta faktum glömde även alliansregeringen bort i sin iver att driva arbetslinjen. Enorma resurser tillsattes för att utveckla de arbetssökandes kapacitet att göra sig attraktiva på arbetsmarknaden med t ex via coachningsprojekten. Betydligt mindre resurser tillsattes där jobben faktiskt skapas nämligen hos företagen. De perspektiven är nu glädjande nog delvis på väg att förändras ho den tongivande aktören Arbetsförmedlaren. Inte minst genom det lyckade projekt som Företagarna drivit tillsammans med AF – Jobbsökarna.

Dags så för ytterligare ett begrepp att hålla reda på – matchningsanställning. Den s-märkte utredaren Anders Lago presenterar ”en ny innovativ modell för att ge långtidsarbetslösa stöd”. Utredaren börjar med ett konstaterande att det finns en bred politisk enighet i behovet av att ”få fler i jobb”.Matchningsaktörerna är enligt Lagos förslag ex bemanningsföretag eller rekryteringsföretag. Individen utför sitt arbete hos ett kundföretag, som betalar matchningsaktören för tjänsten. Matchningsaktören blir en spindel i nätet och bidrar till att minska den osäkerhet en arbetsgivare kan känna inför att pröva en person som varit utan arbete en mycket lång tid. Delar av förslag känns förnuftigt som att rensa i de olika anställningsrabatter som finns. Andra delar liknar mest kejsarens nya kläder. Samma frågeställningar som tidigare står nämligen kvar: Hur går vi från matchningsanställning till riktiga anställningar, för det måste ändå vara det som är målet. Vad händer med de som inte klarar ett jobbuppdrag i kundföretaget? Anställningen finns i bemanningsföretaget men hur långt och till vilken kostnad tillåts organisationer (som faktiskt också är vinstdrivande) ta ansvar för olika individers anställningsbarhet? Risken är också stor att vi permanentar utanförskapet förklätt i en anställning hos en matchningsaktör.

Förslaget om matchningsaktörer kommer samtidigt som vinster i välfärden ska utredas och RUT-avdraget debatteras av delar av de rödgröna falangerna. Branscher som visat sig kunna skapa nya jobb, inte minst för de som står långt från arbetsmarknaden. Politikens motsägelsefullhet är stor.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Solokvistarna är hjältarna

Någonstans har jag hört att varje ensamföretagare i sin tur genererar tre arbetstillfällen. Detta genom att förse sitt nätverk med uppdrag och beställningar. Även som solokvistare behöver man köpa in produkter och tjänster. Oavsett om utsagan är sann, kan man konstatera att solisterna är en god affär för Sverige AB. De betalar sin egen lön och belastar omsorgssystemen i betydligt lägre grad än anställda. Dessutom ofta i ren konflikt med lagen. Nyligen gick Företagarna ut med rapporten #föräldrafällan där det visar sig att företagare är föräldralediga betydligt kortare tid än anställda och dessutom oftast på deltid. Men även den korta tid företagare är lediga, tvingas 8 av 10 bryta mot de rigida reglerna för att ha någonting att återkomma till efter föräldraledigheten. Att hålla sig borta från sin verksamhet som soloföretagare under t ex ett år, kan givetvis vara rent förödande för affärerna. Läs rapporten här: http://www.foretagarna.se/Opinion/foraldrafallan/

Soloföretagare bjuder ofta också värdefull och nischad kompetens. Dessutom är de arbetsmarknadens dragspel! Vem går in i storföretagen med sin erfarenhet när affärerna brinner? Vem får gå först när Ericsson varslar? Jo konsulterna. Många av dessa driver verksamhet i sin egen låda. Som de förvandlingskonstnärer de är, anpassar sig egenföretagaren till marknaden och behoven. Omställningstiden är supersnabb och kostnaderna minimala. För kunden alltså. I utbyte får egenföretagaren kontroll över sin tid (nåja) och i alla fall en känsla av frihet och att vara sin ”egen herre eller fru”. Vetskapen att man KAN tacka nej till ett uppdrag och istället fara på cykelsemester i Indien eller All-inclusive på Gran Canaria när helst man vill, driver många soloföretagare. Hur ofta just den friheten utnyttjas kan diskuteras men känslan av frihet tycks räcka långt.
På Företagarna vill vi framgent lyfta soloföretagarnas unika situation. Mycket skulle kunna förändras till det bättre så att fler vill och vågar driva sitt eget.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Så tjänar du miljoner i företaget

Min rubrik är försåtlig. Rent av lögnaktig. Jag har inget mirakelrecept på miljonvinsten. Men visst funderar du på lönsamheten i ditt bolag ganska ofta?
”En sparad krona är mer värd än en tjänad.” Citatet sägs komma från Marcus Wallenberg. Han representerade onekligen en familj som tjänat åtskilliga miljoner genom åren. I kostnadsbesparingens namn tittar dock många företag på att sänka inköpspriser samt minska lager- och transportkostnader. Gott och väl så. Men relativt få funderar på medarbetarnas leveranser och användning av tiden. Varför? Ja det är helt enkelt en svår och emellanåt obekväm fråga. Nej, jag vill inte låta som jag dammar av Taylorismen och förordar en tidsstudieman. Inte riktigt så i alla fall. De flesta företagare vinnlägger sig om att personalen ska må bra och trivas för att därmed göra ett gott jobb. Det stämmer. Men det räcker inte. Tyvärr! Så nu petar jag in ett vänskapligt finger i magen på dig och frågar: Vet du att dina medarbetare levererar optimalt? Personalen är både en stor kostnads- och intäktspost vilket innebär att en effektiv styrning av den kan generera såväl kostnads- som konkurrensfördelar. För vissa bolag kan det säkert handla om miljontals kronor, för andra är besparingarna lägre men avgörande. Det gäller inte bara om du har många anställda, även om kostnadsbilden naturligtvis är annorlunda. Det gäller i högsta grad även om ni är en liten personalgrupp. Men hur mäter man det omätbara? Eller närmare bestämt hur mäter som du som småföretagare dina medarbetares leveranser? Du har ingen personalchef och ingen HR-avdelning att tillgå och inte råd att köpa in dyrbara McKinseykonsulter. Ändå är arbetskostnaden en av de absolut tyngsta i ett flertal företag och långt mer kritisk än ett varulager. Ett första steg kan vara att fundera på vad som är nyckelkompetensen i företag. Vem klarar du dig inte utan och vilken kompetens är det den personen besitter? Nästa fråga: Har du satt upp ett utmanande mål för vederbörandes prestationer? Och då menar jag inte bara utmanade för dig utan också utmanade, intressant och attraktivt för personen ifråga. Och vidare: Följer ni upp och värderar prestationerna? För övriga anställda kan det vara en bra idé att jobba med tårtdiagrammet – be var och en rita en tårta där de anger andelen för sina respektive olika arbetsuppgifter. Gärna så detaljerat som möjligt. Utvärdera och diskutera sedan om det är rätt fördelning för att uppnå målsättningarna i företaget. Ett enkelt sätt att identifiera tidstjuvar eller missförstånd. Ibland är det häpnadsväckande hur lätt det är att skapa en felaktig rutin, som hänger i över tid och orsakar extra tidsåtgång och kostnader.

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentar

Extravalet kan göra skillnad

Arbetsgivaravgifter, krogmoms, RUT och ROT, vinst i välfärd, traineejobb eller riktiga jobb. Det är exempel på företagarfrågor som få ny chans att komma på dagordningen under våren. Extravalet den 22 mars ger oss ett fräscht blad att vända, för att använda kungens retorik. Företagarna gjorde en bra valrörelse, devisen ”fyra av fem jobb skapas i småföretag” låg i nästan samtliga politikers mun. Nu måste den insikten förvandlas från ord till handling. Vi måste gå vidare och inspirera med visionen om Sverige som entreprenörsland men också visa konsekvensanalysen av vad som händer om politiker tar beslut som går stick i stäv med företagsamheten. Vill beslutsfattare uppmuntra människor med idéer att omvandla detta till företag och därmed också ta risker – ekonomiska och personella? Eller förbjuda, hämma och försvåra? Det senare är egentligen inte ens tänkbart och ingen som medvetet skulle ställa sig bakom. Ändå finns det politiker som driver idéen att det är bättre med påhittade jobb i offentlig sektor än riktiga i privat. Att det är farligt och fult att göra vinst i ett företag. Insikten om att de allra flesta företag är små med fåtal anställda, ytterligare väldigt många är soloföretagare, finns säkert. Men finns attityden att de är bärande och viktiga delar av svenskt näringsliv? Och än viktigare – tas beslut som supportar och driver utvecklingen åt rätt hall?

Många frågor, kanske inte lika många svar. Men helt klart är det dags att återigen kavla upp ärmarna och gå ut där. Kapmpen fortsätter. Extravalet ger oss en ny arena att göra skillnad.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En osmidig man värd respekt

Han var så långt ifrån mjäkig och undfallande som man kan komma. Eller ”smidig” som en del skulle kalla det för. Göran Johansson stod för sina åsikter, backade sällan och gick ofta sin egen väg. För det respekterade jag honom i en tid där allt fler håller med, parerar och byter åsikter ungefär lika ofta som vindarna vänder. Idag begravdes Göteborgs starke man och hela Eriksbergshallen var fylld av kända och okända. Närmare en statsmannabegravning av lokalformat kommer man inte i Göteborg. Att en av Sveriges ledande industrimän – Leif Johansson – höll ett minnestal säger nog en hel del om Göran Johanssons goda relationer med det etablerade näringslivet.

Jag har haft en del kontakter med Göran Johansson i min nuvarande roll på Företagarna, men även på tiden som informationchef på Business Region Göteborg. Det hände då och då att jag inte gillade hans idéer eller delade hans åsikter. Hans syn på företagsamhet begränsade sig till att omfatta temperaturen på Volvo och andra storföretag. Små företag fanns inte på hans karta, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på hans långåriga bakgrund som fackpamp på SKF. Det fanns nog t o m en skepsis och misstänktsamhet mot företagare någonstans där. Samtidigt är jag övertygad om att Göran med mer information och bättre kunskap hade kunnat bli en varm företrädare för de mindre företagen.
Hans relation till kvinnor både inom partiet och utanför är omtalad. Själv upptäckte jag mer än en gång hans blygsel för det motsatta könet, som säkert resulterade i ett mer buffligt beteende än vad han egentligen avsåg.
Men även om företagare inte ingick i repertoaren, ingick definitivt den lilla människan. Han tycktes alltid stå på de sämre bemedlades sida, i Göran hade göteborgarna alltid en soldat som stred för det som var bäst för stan och för de som inte tillhörde eliten.

Ett bra exempel på hans slagfärdighet stötte jag på i samband med att Göteborg skulle stå värd för Friidrotts-EM 2006. I ett förberendande möte för stadens olika förvaltningar och bolag, diskuterades olika insatser som behövdes för att göra staden attraktiv inför evenemanget. Konserthusets chef klagade på markbeläggningen på Götaplatsen som när han tittade ut från sitt kontor på överplanet såg ut som ”ett riktigt lapptäcke”. Skulle det inte kunna avsättas resurser för ny stenläggning där? Göran Johansson var inte sen att svara på bred göteborgska:
”Tja du, det blir nog f-n så mycket billigare om du kommer ner från ditt kontor!”
Om något ska ärvas vidare från Göran Johansson, så är det absolut denna egenskap att våga stå för sin åsikt, att strida för den alldeles oavsett vad som ligger i tiden.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar